Ledsen..

De senaste dagarna har varit katastrof. jag har känt mig så himla nere och varit ledsen mest hela tiden. De där jävla hormonerna håller på att göra mig GALEN! Jag känner mig ensammast i hela världen. Tur att Han är så förstående och till ett sånt stort stöd, men vad hjölper det när han är hemma i vår lägenhet i Boden och jag ligger i min gamla säng i morgongåva. Jag känner mig ensammast i hela världen.. Jag vet att jag skrev det lite tidigare däruppe men så känner jag.

Sådärja, nu har jag gråtit en liten sväng till. Det här är helt sjukt. Skulle föredra att må fysiskt dåligt istället för det emotionella helvete jag går igenom..

Skall försöka att ta mig samman nu och gå på en liten promenix med vovven.,.

Pusssss

Går allting för fort?

Kanske, men vad fan spelar det för roll? Varför skall så många lägga sig i hur snabbt sker och ting går i mitt liv. Jag har väntat hela mitt liv på att få vara lycklig. Nu är jag det och likförbannat skall folk hitta på någon anledning att "mock" me. Jag har väntat hela livet på att få vara "normal" och lycklig. Jag är lycklig. jag är lycklig häruppe, även om jag kanske känner mig lite ensam from time to time, men jag har ju alltid Honom.. Kanske går livet för fort. Det var ju en massa saker vi hade planerat göra innan den här tidpunkten skulle komma, men allt finns kvar till senare.

Do I make ANY sense at all? Vill inte säga så mycket till för många ännu.....

Vi är nu relativt inflyttade i vår lägenhet. Det är en fin liten lägenhet, men vi lär ju vara tvungna att lämna den om typ ett år.. =)

Pussssss

Tristess..

.. även fast jag skulle behöva göra miljontals saker, så som att ta en promenix med hunden, gå ner till affären, packa resväska , röja i lägenheten samt plocka ner saker i kartonger. Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag kan stoppa ner och vad jag inte kan städa undan riktigt än.. Men jag skulle behöva göra något vettigt, men jag har så jävla svårt att ta tag och verkligen göra någonting vettigt. Suck

Åker nog upp till boden imorgon kväll eller möjligtvis på måndag kväll igen. Denna gången till en ny lägenhet, den jag skall ha tillsammans med med Honom. Aaah. Underbart. Livet är bara så himla bra just nu, så jag väntar bara på att allt skall gå åt helvete igen. Det har ju en tendens att göra det när det gäller mitt liv.. Men den här gången hoppas jag verkligen inte att det kommer att göra det.. Jag vill vara med Honom, åh så länge jag har velat vara med Honom. Samboförhållandet skrämmer mig nog lite ändå. Förra gången jag provade blev ju inte resultatet ultimat. En stor fet jävla katastrof blev det, mycket för att det nog egentligen inte var den personen jag visste att jag ville dela livet med. Jag var förälskad, det var jag, men han var dålig för mig. Han blev dålig med tiden. Med Honom blir det bättre, jag gtror och hoppas det.

Skickade iväg ett gäng arbetsansökningar till various places in Luleå och Boden häromdagen. Får jag inget jobb däruppe snart så måste jag jobba på Grönan i sommar, och det betyder att det kommer att gå en hel jävla sommar med litet umgänge med Honom. Vill inte, vill inte, vill inte.

Planerna ikväll, om nu Sara har hunnit nyktra till sedan igår är väl att jag skall bege mig in till uppsala och dricka vin och spela singstar, som de stjärnor vi är jag och sara.. =) Länge sedan jag träffade henne nu så det kommer at bli GRYMT kul. Hon är en av få jag verkligen kommer att sakna. Nåväl, hon får komma och hälsa på, det är bara så. Hon MÅSTE göra det. Liksom Jennie! Där hör du Jennie, jag vet att du är en av få som läser!

Nähä.. Börja göra något vettigt? Förmodligen inte, men jag måste i vilket fall ner till affären innan de stänger klockan tre. Jävla håla jag bor i. Men inte länge till.. Muuuuaaaahahahahaha!

Pussssss

Darling..

My heart... It feels like my chest can barely contain it. Lika it's trying to escape because it doesn't belong to me any more. It belongs to you. And if you wanted it, I'd wish for nothing in excange - no fits. No goods. No demonstrations of devotion. Nothing but knowing you loved me too. Just your heart, in exchange for mine..

Love you!!
  
  

Det är så konstigt..

.. hur så mycket kan hända på så kort tid. Dagen började när jag satt och tittade på avsnitt av Sex and the City när en peabgubbe ringde och sökte herrn. lämnade hans mobilnummer och tänkte inte mer på det. Sedan får jag ett sms av peter där det står att han är på sjukhuset, skall sövas ner och opereras. Det är underligt hur mycket skit man hinner tänka. Hur människan har en lustig tendens att alltid hinna tänka det värsta.

Nu var det i och för sig inte så farligt, men det kunde ha varit det och det får en att ångra det lilla dumma man sagt och gjort. Har gråtit en massa idag innan jag faktiskt visste vad som hade hänt, så jag är alldeles trött i ögonen och huvudet nu..

Nä nu skall jag försöka ta mig ut till sjukhuset (jag har ingen aning om hur man gör det by the way) och sedan skall jag åka hem till tråkigt morgongåva. Hmm.. Herrn kommer inte hem ikväll så det känns konstigt att han nite skall ta avsked av mig vid tåget.. Hmm.. Om man har lite tur så blir peter sjukskriven så han kan komma ner och hälsa på mig.. =) Är det helt fel att vara ego i den här situationen..?

Anyway.. Snart sambo. Jippieeeeeeee!. =)) FAN vad kär jag är i den mannen..

Pusssssss

Tristess

Sitter framför tvn och väntar på att någonting intressant skall hända, men det verkar inte göra det. Herrn ligger fortfarande och sover och jag är hungrig, irriterad och har en lätt huvudvärk. Men som vanligt får man väl skylla sig själv. Hade första tendensen till smågräl nu på morgonen också. Eller inte ens det. Han drygade sig och jag blev skitsur. Kanske onödigt. men vadfan.. Inte ens jag som är så himla fantatisk kan vara på topp jämt.

Undrar vad som händer ifag. Inte mycket förmodligen. Det enda jag vet är att ikväll tänker jag inte missa melodifestivalen. Ja jag erkänner, jag är en schlagernörd. Men det är ju såååå roligt. Känner jag herrn rätt så kommer det börja SMSas och ringas lite senare och har jag tur så har inte han någon lust att festa heller. Har jag otur kommer det komma en massa folk hit, som jag inte alls har lust att vara trevlig mot ikväll. jag vill bara ta det lugnt, mysa med Honom, äta kladdkaka och titta på melodifestivalen. jaja vi får väl se.

Hemgång på onsdagkväll. Suck! Hade inte åkt hem överhuvudtaget om jag inte var tvungen. min syste fyller 30 år om en vecka och jag känner mig tvungen att åka dit. Nåja. Snart flyttar jag ju hit i alla fall.. =).

Det är underligt. jag som sagt att det skulle dröja lääääänge innan jag skulle bli sambo igen, efter alls skit med en viss person i mitt förflutna. Men nu känns det helt plötsligt rätt. Han har funnits i bilden ett tag nu och äntligen har vi två fått en chans. Det känns rätt. I can't wait!

Pusssss


Jag HATAR folk som inte plockar upp efter sina hundar!

det är så extremt låg stil att inte göra det! Så det så. Man går längs gatan, minding sina egna business och så *klasch* så kliver man i en äcklig hög av någonting som man inte alls vill kliva i. Usch. Hundägare som jag är ar jag alltid en påse i fickan när jag ger mig ut på promenix med mitt odjur. jag är ansvarsfull!


Varför?

Min mamma är fenomenal på att få en att ha dåligt smvete. Fan också. För en gångs skull är jag faktiskt glad. SÅ där glad på rikigt och så finner hon en väg att få mig vara ledsen. Jag som var på så jävla bra humör. Ringde min mamma och frågade om jag kunde komma och hon bara grät. Helvete också: MÅåste hon vara så jävla egoistisk i det här fallet?

Halvvägs på gång

Hallååå

Nu har jag fixat ännu mer inför nästa visit till norr. Betyg och arbetsintyg ligger på köksbordet och lägenheten är uppsagd. Nu har jag bara en timme lite drygt på mig ifall jag skulle ångra det. YEAH, like THAT would happen.. EVER!

Oroar mig dock för min mor, skall ta och knalla upp till dem nu på en stund för att prata lite. *suck*


Ooh, ooh, baby, touch me and I come alive.
I can feel you on my lips I can feel you deep inside.
Ooh, ooh, baby in your arms I finally breathe.
Wrap me up in all your love.
That's the Oxygen I need..


Pusssss!

När skall jag leva mitt liv för mig?

Driver omkring här i Linné
Jag söker nån slags egen livskvalité
Ingen människa ser mig
Men en dag som den här känns det bra
Jag vet jag måste göra min grej
Spelar ingen roll vad folk säger NEJ
Det är nu eller aldrig
Det är allt på ett kort
Att det är nu eller aldrig gör steget för stort
Det ser ut som jag får vänta för evigt för att få något gjort

När skall jag leva mitt liv för mig?
Göra de saker jag tror på?
När skall jag våga vara mig själv?
Och fånga de drömmar jag vill nå?

[...]

Jag måste ta en chans i mitt liv
Måste ta det där tåget innan det går förbi

[...]

Så säg att du förstår mig
Säg att du känner dig lka lite som jag
Säg att du förstår mig och jag gör det idag!



Hmm.. det där är min låt just nu. Det är Peter som lyckats få mig att börja lyssna på Millencolin och jag fastnade för den där. Den beskriver så mycket vad jag känner just nu. Jag måste ta chansen. Jag måste ta chansen och våga vara lycklig.

Det ÄR jävligt läskigt att lämna allt och flytta X mil norrut, men jag måste. Jag måste göra det här för min egen skull. Det är min tur nu. Efter all skit i mitt liv måste jag göra det här för att inte hata mig själv förevigt efteråt. Det är fan min tur nu!!

Ojdå, gick väl sådär med mina bloggplaner

Hallååå

Jadu, jag som hade storslagna planer att jag skulle bli en sån avancerad bloggare och fylla på mina inlägg flera gånger om dagen. Sedärja, så blev det med den saken. Till Gizmo försökte jag bortförklara det med att jag bestämde mig för att leva mitt liv istället för att skriva om det. Nåja. Det har jag i alla fall gjort

Händer mycket nu för tiden. Den senaste månaden har jag spenderat över tre veckor på nordligare breddgrader och trivs. Trivs så til den milda grad att jag både skrivit in mig på arbetsförmedlingen, kommunens platsbank OCH hittat en lägenhet. Jajjemän. Linda skall bli Bodensare. Underbart. Men jag skulle aldrig få för mig att flytta dit om det inte fanns någon där som väntade på mig..

Livet är rätt bra ibland.

Pusssss!

Semester

Efter många många veckors av hårt (nåja) arbete befinner jag mig numera på nordligare breddgrader och försöker ta det lugnt. Blandade känslor över att sluta på Grönan igen. Blir alltid så deprimerad över tanken att inte se många av dem på ett år (och några av dem aldrig mer). Jobbigt.

Är jävligt taggad över avslutningsfesten. Kommer att bli SÅÅÅ kul. Undrar om Helena har varit på Rio och köpt in min korsett. *nyfiken. Åh, det kommer att bli sååå jävla kul!

Jennie, Helena, Elin.. jag saknar er!

"du är det fulaste jag någonsin sett"

Nu gott folk har jag gjort det igen. jag har lyckats stöta mig med fulla äckliga förvuxna tonåringar (säkert inte äldre än nyblivna 18) på krogen. De började kalla mig för både det ena och det andra när jag råkade flytta på en av fjollornas stolar på "After" i Stockholm igår kväll. Detta var föga förvånande. Idioter med dåligt ordförråd är inte speciellt ovanligt.

Det jag däremot blev förvånad över var att de kallade mig för "det fulaste jag någonsin sett": Mina tankar i det sammanhanget är.. Hur tänker man då? Tror dessa IQ-befriade småungar att det skall på något sätt vara en förolämpning? Att det på något sätt skulle vara värre än ett knytnävesskal rätt över näsryggen? Att jag skulle be om ursäkt för att jag var full, hade dålig balans och knuffade till hennes stol och genast beställa in ett helrör för att be om ursäkt? Att jag skall hem och gråta över min egen fulhet? jag vet inte, men det känns som att de hade kunnat komma med mycket värre saker. Jag har också svårt att föreställa mig att de verkligen inte sett någon fulare än jag.. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, vilket provocerade glinen ännu mer. Men när jag sedan sträckte på ryggen och sa "ja men kom då" till de stackars liven sjönk de ihop.. Skrämmande? Ja! Ful? Inte så värst!

Välkommen till min nya blogg!

Det verkar vara så jävla poulärt att varenda jävel skall ha en egen blogg och spy galla över allt och alla som irriterar mig. SÅnt är jag bra på. Att spy galla alltså, så nu är det min tur att ge sig in i leken. Den enda fundering jag faktiskt har är.. Varför i hela friden skulle någon läsa det jag skriver. jaja. En dag gott folk är jag statsminister i det här landet, och då kommer de som inte hänt med i händelseförvecklingarna i mitt kassa liv, ångra sig bittert. Muuuuahahaha!

RSS 2.0